Fråga: Den senaste tiden har jag tyvärr haft anledning att fundera över hur man bör förhålla sig till död och sorg i sociala medier, framförallt på Facebook. Ibland tycker jag folk gör klumpigheter, men jag tycker
det vore ännu klumpigare att kritisera människor som är mitt i sorgen (de som är klumpigast är i och för sig sällan mitt i, utan snarare i sorgens periferi). Men det kanske går att diskutera det mer generellt i ett sådant här forum?
Jag tycker att det är i huvudsak positivt att dödsbud kan spridas snabbt också utanför kretsen av de närmast anhöriga. Men det är ganska obehagligt när folk skriver saker som gör att man förstår att någon i bekantskapskretsen dött men inte vem – när flera samtidigt skriver sådant kan man ju ringa in att det måste vara någon man själv också känner. Jag tycker man kan låta bli att skriva saker som ”är så ledsen idag för en kär vän har dött” tills man vet att dödsfallet är offentligt i någon form. Ibland meddelar ju anhöriga själva genom sociala medier, annars bör man kanske invänta dödsannonsen? Och först då är det lämpligt att själv skriva att och vem man sörjer, om man nu vill dela med sig av det?
Jag tycker också att det är mer bra än dåligt att sociala medier ger en möjlighet att lämna enkla informella kondoleanshälsningar, till exempel på en bortgångnes Facebooksida. Men jag märker att fler än jag själv tycker att det är svårt att hitta de rätta orden. Många, i synnerhet yngre, skriver ”RIP”, inget mer. Jag tycker faktiskt att det är gräsligt. Lite mer än tre bokstäver hämtade ur amerikansk populärkultur kan man väl kosta på sig? (å andra sidan slår det mig att om det handlade om min egen död tycker jag det vore helt okej om någon skrev ”<3″ som ju bara är två tecken, och inte några bokstäver alls. Jag kanske får upprätta någon form av testamente för hur jag vill bli hälsad till efter döden…)
En tredje sak jag har tänkt på är att det är ju oftast väldigt trevligt med alla födelsedagshälsningar folk skickar även till utkanten av bekantskapskretsen i sociala medier, men att det inte blir lika roligt för de anhöriga när folk fortsätter skicka dem också efter att någon har gått bort. Om man känner någon så ytligt att man inte vet om de är i livet eller ej men ändå känner sig manad att gratulera dem på födelsedagen, kanske man kan orientera sig lite först?
Svar: Tiderna förändras, som du vet. Och jag som är gammal har svårt att se att fördelarna överväger nackdelarna på Facebook och Twitter – alltså vägrar jag själv att medverka eller delta på något sätt. Samvetslösa personer har stulit mitt namn och skapat konton utan tillstånd. En av många nackdelar med sociala medier är svårigheten att avskaffa sådana lögnaktiga konton.
Så jag kan inte ge dig bra svar på dina frågor, tyvärr. Men spaltens energiska kommentatorer kan säkert förmedla information om hur man ska bete sig på Facebook osv.
Att information sprids på nätet ilsnabbt är en fördel för somliga och en svår nackdel för andra. Enligt min uppfattning ska dödsbud absolut ha nått de anhöriga innan det sprids på Facebook, men kanske inte alla håller med mig om detta.
Magdalena Ribbing